Fru Sandins blogg

efter någon vecka med värk och allmänt risigt mående!
Jag blir så himla låg när jag har ont! Jag grinar, tycker synd om mig själv och är jävligt irriterad! Jag kan inte förstå hur människor med kronisk värk klarar att leva ett liv utan att dagligen begå mord, misshandel och verbala påhopp. Jag har fått en ny förståelse för mina föräldrar som mer eller mindre har ont dagligen! All heder åt er för att ni håller fanan uppe så bra!

Jag har alltså fått sjukskriva mig nästan en hel vecka! Grr...det gillar jag inte!! Jag var hemma 2 dagar först, sen hittade på att jag var såååå återställd, gick till jobbet, slet och njöt, kände mig såå duktig, kom hem, njöt inte, grät en skvätt, fick gå tillbaka och knaka tillbaka allt igen, fick vara hemma resten av veckan! Nu jobbar jag halvdag den här veckan och mår så himla mycket bättre! Ryggen är trött efter en dag men jag hinner vila den innan det är dags för nästa pass! Tack C för att du ställde lite bra krav och för att jag får göra så här! Kram!

Lördag, en dag i kärlekens tecken! Bröllop i Strängnäs Domkyrka!
Anki och Bobban, mina förtappade vänner som sååå länge levt i synd! Mitt hjärta har nu lagt sig till ro när även ni är välsignade i Guds namn!

Vackra och lyckliga vänner, nygifta dessutom:


Det blev en sjutusan till fest! Kanonkul! Riktigt bra band som spelade högt och mycket. "Husmor" dansade som en besatt, ryggen protesterade lite grann men jag var ostoppbar! Ett tag funderade jag nog på:- Hur i helvete ska det här bli?? Men det blev bra! Ryggen stod pall och jag hade inte mer ont på söndagen än innan bröllopet!
Jag hade varit hos frissan och hade min fina klänning jag fick av Uffe. Kände mig faktiskt ganska hygglo!

Fru Sandin är ganska hygglo:


Nu är det åter vardag, klänningen i silke är bytt mot jeans och tröja, istället för klackar bär jag nu fotriktiga skor! Den vackra frisyren är ersatt mot halvflottig tofs och spännen! Ack ack ett sådant förfall!

Tack Care!
Puss Å