Drömmar om en liten muff.....
Idag vaknade och kände mig lite lätt och behändig. Jag har gått ner lite grann och kände mig vansinnigt nöjd och vacker! Trots metallsmak i munnen (ketos) så kände jag mig oemotståndlig!
För att blidka en rastlös och sjuk Anton gick jag med på att låta honom baka muffins! Allt gick bra, inget plötsligt sug kom över mig förrens Anton råkade tappa en mindre droppe muffinsmet på plåten!!! På en nanosekund och med en grym precision (hur fan stavas det) torkade jag upp droppen med fingret och stoppade det i munnen!! Först när fingret satt där slog det mig vad jag hade gjort.
Denna gudomliga smak av muffinsmet fyllde hela mitt sinne snabbt! Rysningarna for fram och åter över kroppen och huden knottrade sig på armarna. Det måste ju vara bland det godaste som en finns, en välgjord muffinsmet!
Men visst är det konstigt att så otroligt lite kan trigga igång så mycket!!
Det enda jag tänkt på idag är bakverk! Nybakade muffins, med och utan frosting, kanelbullar...varma....Mmmmm..... I skrivande stund har jag sådan gåshud så att det känns som om huden ska brista!!
- Men ät då!! Tänker säkert du!
Jo det kan jag ju göra om jag verkligen vill. Men det har gått så bra att avstå från snask och fikabröd så det vore rent förödandande att ens försöka. Jag känner mig själv så väl! Där har vi det där med korken....öppnar jag "korken" har jag svårt att stänga den.....
Nä, jag går och lägger mig, otillfredställd men nöjd över min starka karaktär. Men jag kan ge mig fan på att jag kommer drömma om muffins, drömtårtor, kärleksmums och varma kanelbullar!
Sov gott
Åsa
