Fru Sandins blogg

Något som jag funderat lite över en längre tid är de kryptiska kommentarer som folk, unga och gamla, förmodligen jag själv någongång, lägger ut som status på sin sida.
Kommentarerna jag syftar på är ex:

- Mitt hjärta blöder!!
- Tårarna kan inte sluta rinna!
- Jag har aldrig blivit så illa behandlad!
- Äntligen!
- Jag är så lycklig!
- Snart får vi veta...hoppas hoppas....
- Mina tankar går till de närmaste!
- Så sorgligt...!

Ja ni vet förmodligen vad jag syftar på! Det finns en uppsjö!!!

Varför skriver vi så här?
Vad är det vi vill uppnå?
Varför säger vi B men inte A?

Som fruktansvärt nyfiken människa så stör detta mig något oerhört!
Jag undrar; - Om man inte vill berätta, varför skriver man då om det?
- Om det gäller någon annan människa och man inte vill lämna ut någon på nätet, varför skriver man då?

Tänkbar konversation, den som skrivit statusuppdateringen är märkt med fet och kursiv stil:
- Mitt hjärta blöder!
- Vad har hänt?
- Varför? Vad är det!
- Gumman, hur är det?
- Stackare, sänder styrka till dig!
- Jag vet ju inte vad det är men skickar en kram ( här är en som nästan erkänner att den håller på att spricka av nyfikenhet!)
- Jag hörde, mina tankar går till dig! ( Vad i helvete! Här är det en som vet men inte säger något!!!)
- Jag märkte inget på jobbet, hör av dig....
- Jag inboxar dig.....

Ok, då undrar jag: - Om det är något som är så hemskt som hänt att man inte kan säga det öppet, att man lider så att hjärtat blöder, varför i hela friden skriver man det på Facebook?????
Om man nu vill ha lite uppmärksamhet (för det är väl pudelns kärna), varför skriver man inte bara tex: - Mitt hjärta blöder för att jag har mist min far!
Ofta låter ju också den som skrivit ett kryptiskt meddelande, sina vänner lämna ca 20 "tycka synd om" kommentarer innan hon återigen ger sig till känna och lämnar den uppgivna kommentaren till en av vännerna: - Jag inboxar dig!
Jamen va fan! Vi andra då som läst 20 kommentarer, som spricker av nyfikenhet!!! Vem inboxar oss??

- Mina tårar kan inte sluta rinna!
Nähä, det var ju synd! Men varför sitter du vid datorn då? Vore det inte mer passande att kanske lägga sig en stund, hämta en näsduk, gå hem till en vän??
Nej, utan när tårarna inte kan sluta rinna så loggar man in på Facebook och skriver ett kryptiskt meddelande. Sen sitter man där och låter det flöda samtidigt som man frotterar sig med alla sprickfärdigt nyfikna vänner och bekanta som man addat på Facebook.

- Jag är så lycklig!
Varför då? Vad är det som gör dig så otroligt lycklig att du inte ens kan förmå dig att skriva vad det är?? Undra om man blir ännu lyckligare av att hålla folk på halster ca 20 kommentarer innan man lämnar ännu en hint: - Det har hänt något kul!

- Jag lider med dom närmaste!
Det var ju snällt men varför skriver du inte det på deras sida?? Nej för då får ju inte dina vänner börja fundera på vad som skett i din omgivning som inte dom vet...Är det någon som har dött, någon jag känner....paniken och nyfikenheten sprider sig, kommentarerna fyller på....snart kommer det obligatoriska meddelandet: - Jag inboxar dig!!

Jag kastar förmodligen sten i glashus, det ligger säkerligen flera såna här kryptiska statusuppdateringar på min sida! Men dom bjuder jag på! Alltid retar dom nån, som mig tex!

Jag vill avsluta med att jag är så fantastiskt lycklig! Orsaken är att solen skiner och att våren är här!
Se, svårare än så är det inte!

Kram Åsa